I en värld där klädkonsumtionen ständigt ökar och dess miljöpåverkan blir allt mer påtaglig, växer behovet av innovativa lösningar. Forskare från Chalmers, Textilhögskolan i Borås och RISE har inlett ett samarbetsprojekt där man undersöker uthyrningsmodeller som affärsmodell inom textil- och klädindustrin.
Textil- och klädindustrins klimatpåverkan har länge varit ett känt problem, och med en mängd plagg som förblir oanvända, framstår kläduthyrning som en potentiell lösning. Genom att hyra kläder istället för att köpa går det att öka användningen av varje plagg. Detta projekt syftar till att djupdyka i möjligheterna och utmaningarna med uthyrningsmodeller, ett område som ännu inte utforskats i detalj.
Uthyrningsmodeller: En komplex lösning
Trots att uthyrningsmodeller kan framstå som en direkt lösning på överkonsumtion och oanvända plagg i garderoben, belyser Frida Lind, projektledare och forskare, den komplexitet som finns bakom varje uthyrningsloop. Varje steg, från uthyrning till tvätt, transport, reparation och återintroduktion i systemet, kräver en omfattande infrastruktur och betydande resursinvesteringar.
“Det innebär mycket arbete för varje plagg,” förtydligar Frida, och betonar de många stegen och samarbetspartner som behövs för att göra uthyrningsmodellen både hållbar och ekonomiskt genomförbar.
Många nystartade företag, start-ups, som har försökt sig på uthyrningsmodeller har stött på betydande hinder, där ett flertal har gått i konkurs. Frågor kring skalbarhet, kapital och att skapa en kundupplevelse där hyrda kläder känns “nya och fräscha” är centrala utmaningar. Att attrahera externt kapital för en relativt oetablerad affärsmodell som kläduthyrning har också varit en utmaning för flera start-ups.
Ett ramverk för uthyrningsmodeller
Projektet, som fortfarande pågår och har flera analyssteg kvar att genomföra innan det avslutas 2024, befinner sig nu i en fas av datainsamling. Fokus är på intervjuer med start-ups som erbjuder kläduthyrning, de nätverk de ingår i samt etablerade klädföretag samt andra branschexperter. Dessa intervjuer har gett förståelse för uthyrningsmodeller, drivkrafter och vad som behövs för att nå förändring och en mer hållbar industri. Framöver planeras även workshops för att samla ytterligare insikter och organisera erfarenhetsutbyte. I slutändan strävar teamet efter att publicera sina resultat i vetenskapliga tidskrifter och presentera ett ramverk eller en guide för företag som är intresserade av att erbjuda kläduthyrning som en tjänst.
“Uthyrning kommer vara en del av framtiden,” förklarar Frida, och pekar på att en kombination av uthyrning och “slow fashion” – där kläder är designade för att vara tidlösa och hålla länge – kan vara en realistisk väg framåt för klädindustrin.
Projektteamet hoppas att deras forskning och insikter kommer att utgöra grunden för guider och ramverk som kan hjälpa företag, särskilt start-ups, att navigera genom de komplexa aspekterna av uthyrningsmodeller. Genom att sänka trösklar och erbjuda vägledning, siktar de på att göra uthyrningsmodeller till en mer tillgänglig och genomförbar lösning för en hållbar textil- och klädindustri.
“Det finns en tydlig vilja till förändring bland konsumenterna, och vissa grupper är särskilt benägna att prova nya idéer. Men för företagen finns det flera utmaningar, och där hoppas vi kunna erbjuda stöd,” avslutar Frida.
Frida Lind
