Sun in my backyard! - Design för energieffektiv vardag

Utomhus. Ett parasoll och överdelen av en solstol där en person sitter. I bakgrunden havet. Svartvitt foto.

Har den gröna omställningen blivit en omställning till tusentals svarta fyrkanter? Går det att skapa solenergiinstallationer som fyller andra funktioner än att alstra energi, som till exempel ger skugga, skönhet eller social samhörighet så att energislaget bidrar till andra energimål samtidigt? Dessa aspekter av solenergi har projektet Sun in my backyard! (Sibmy) utforskat.

Utvecklingen av solenergi har länge varit teknik- och ekonomidriven och därför till stor del präglat formspråket som solenergiprodukter har. De har blivit tekniskt bättre men det finns mer att önska när det gäller solenergins energrering i den omgivande miljön. Vad skulle hända om man vänder på tankesättet och utgår från människors relation till solen när man utformar solenergins fysiska utseende?

Målsättningen i Simbyprojektet var att konstruera ett antal prototyper där solenergi integrerades i vardagsföremål för att illustrera hur man kan arbeta med den kreativa och konstnärliga designprocessen och därmed skapa energilösningar som är attraktiva och vackra, som människor vill ha nära sig i sin vardag. Projektet avsåg även att dokumentera tankesättet i en process som inte främst är ekonomi- och teknikdriven, som kan vara nödvändig för att solenergin ska bli hållbar länge och i stor skala.

Så länge ett fåtal svarta fyrkantiga solceller pryder villatak och ladugårdar kommer inte människor att protestera, men om områden bebyggs i stor skala och kulturhistoriska k byggnader och natursköna områden förvandlas till industriella miljöer för elproduktion kommer människor att börja protestera i högre utsträckning. Ligger en del av lösningen i att tänka annorlunda tidigare i processen och arbeta mer holistiskt?

Bakgrund

Vid etablering av vind och vattenkraft i Sverige har det inte varit ovanligt med lokalt motstånd. Orsakerna till detta motstånd är komplexa och innefattar bland annat rättvisa mellan olika intressegrupper, ekonomi, ägande, hänsyn till djurliv och naturliv samt rekreation. Vid etablering påverkas landskapsbilden och upplevelsen av landskapet av energiteknologin och detta är en faktor som nämns när till exempel kommuner lägger in veton för vindkraftsetableringar. Man har talat om ett lokalt motstånd – ”not in my backyard-fenomen”.

Solenergi är det energislag som är yngst men som är på stark frammarsch. Även om energislaget har blivit omåttligt populärt på villatak har också ett visst motstånd börjat synas för till exempel solcellsparker och k-märkta byggnader, och det finns en utmaning i att hitta tillräcklig och lämplig yta. Går det att med hjälp av en process som bygger beteendevetenskap och design att bidra till att skapa ett starkt ”yes in my backyard”-fenomen för framtidens solenergi?

New European Bauhaus-rörelsen i Europa förespråkar vackra och hållbara städer. Projektet ”Sun in my backyard!” vill starta en process som fokuserar på hur förnybar och fossilfri energi kan utformas så att den, utöver att alstra elektricitet eller värme, också bidrar mer till upplevda värden som skönhet, jämställdhet och social sammanhållning.

Prototyper och processer

Projektet tog fram tre koncept. Designforskarna Fanny Lind och Hayley Ho skapade en solcellspergola med böjliga solceller som rör sig avkopplande likt ett andetag. Genom att använda sin kreativitet och lyssna på berättelser från människors personliga relation till solen skapade de en kreation som blev omtyckt, och en plats med solceller dit människor ville komma och spontant satte sig för att umgås och samtala. I framtagandet av den spekulativa designprototypen var fokus på form och funktioner som solenergin kan fylla i tillägg till att alstra el. De utgick från ett posthumanistiskt perspektiv och processen för att skapa prototyperna finns dokumenterad i en film.

Keramikern Axel Danhart utgick från att människor värdesätter hantverksmässigt konstnärligt gjorda föremål mer än maskinella. Han fick inspiration bland annat från det japanska ordet Komorebi som fritt översatt betyder solljus som kommer genom lövverk. Axel skapade keramiska lyktor vars solcellsbeklädda lock går att lyfta av och ta ut i solen för att ladda. Lyktorna är skapade med klassisk elegans och till skillnad från många solcellslampor på marknaden är det här ett kvalitetsobjekt med unik stämningsfullt ljus för eleganta salar. Lyktan kan tjäna som nödbelysning utan att ge alarmerande känslor av krig eller kris.

Xin Wang och Fengling Zhan använde sin ingenjörskonst för att skapa sammanhang som tidigare inte funnits. Möjligheten att använda solenergi för elektriskt bläck som till exempel skulle kunna användas till soldrivna skärmar.

Viktiga resultat

De spekulativa designprototyperna är ett viktigt resultat för att visa på vad som kan hända om man släpper konstnärer och designer fria.
Resultaten tyder på att en holistisk designprocess där konstnärliga och humanistiska perspektiv får komma in tidigt i utvecklingen av en solenergilösning ökar sannolikheten att människor ska tycka om att vara nära solenergilösningar.
En holistisk designprocess och ett posthumanistiskt perspektiv är nya verktyg inom solenergibranschen som skulle kunna användas mer men behöver integreras med nuvarande utvecklings- och arbetssätt vid produktutveckling och installationsutveckling.

Fokus framåt

Nästa steg är att dokumentera resultaten i en vetenskaplig publikation.

De spekulativa designprototyperna har visat på vilken otrolig variationsrikedom som solenergin kan ta om även design och konstnärlig kompetens tas med i utvecklingsprocessen. Att utveckla dessa processer i ett skarpt projekt för en permanent installation är en utmaning som kan vara aktuell i framtiden.

Denna typ av tankesätt kan också tillämpas på andra energislag.